Stilfigurer är språkliga grepp som en talare eller skribent använder för att skapa effekt: att betona något, skapa kontrast eller göra en poäng lättare att minnas. De vanligaste är anafor, metafor, liknelse, retorisk fråga, allitteration och hyperbol, och de fungerar lika bra i ett vd-tal och en slogan som i en krönika eller ett skolarbete.
Den här guiden går igenom vad en stilfigur är, vilka figurer du oftast stöter på, och hur du använder dem för att göra ett budskap mer övertygande utan att språket blir uppblåst.
Vad är en stilfigur?
En stilfigur är ett retoriskt eller konstnärligt uttryckssätt som förstärker eller förskönar språket, ofta genom att avvika från det vanliga sättet att uttrycka sig. Ordet betyder i stort sett samma sak som stilgrepp, och du ser också benämningarna retorisk figur, retoriskt grepp och stilistiska medel. Kärt barn har många namn.
Inom retoriken brukar man skilja mellan två grupper. Tankefigurer vänder sig uttalat till mottagaren, som den retoriska frågan. Talfigurer berör yttre drag i språket, som rim, rytm och ljudlikhet. Stilfigurer kan användas både poetiskt och retoriskt, och samma figur kan få olika verkan i olika sammanhang.
Vilka är de vanligaste stilfigurerna?
Tabellen samlar de stilfigurer som oftast återkommer i svenska läromedel och i retorikens verktygslåda.
| Stilfigur | Vad den gör | Exempel |
|---|---|---|
| Anafor | Upprepar ett ord eller en fras i början av flera meningar | Jag kom, jag såg, jag besegrade |
| Epifor | Upprepar ett ord eller en fras i slutet av flera meningar | Vi gör det för kunderna. Vi växer för kunderna. |
| Metafor | Underförstådd jämförelse mellan två saker | Världen är ditt ostron |
| Liknelse | Jämförelse med ordet som | Hal som en ål |
| Retorisk fråga | Fråga som ställs för effekt, inte för svar | Vem vill inte ha en tryggare vardag? |
| Allitteration | Flera ord börjar på samma ljud | Broderskapets bord |
| Hyperbol | Medveten överdrift | Jag har sagt det tusen gånger |
| Litotes | Underdrift genom att förneka motsatsen | Det var inte dåligt |
| Antites | Ställer samman motsatta begrepp | Liten budget, stora resultat |
| Oxymoron | Två motsatta ord i samma uttryck | Öronbedövande tystnad |
| Ironi | Säger motsatsen till det som menas | Snyggt jobbat, när något gått fel |
| Personifikation | Ger något abstrakt mänskliga egenskaper | Döden knackade på |
| Synekdoke | En del står för helheten | Många munnar att mätta |
| Allusion | Anspelar på något som många känner till | En David mot Goliat-kamp |
Några skillnader som ofta blandas ihop: en liknelse använder ordet “som” för att göra jämförelsen, medan en metafor enbart består av en bild och det som bilden betecknar. Besjälning ger föremål och natur mänskliga drag (björken, stolen), medan personifikation gäller abstrakta begrepp (döden, samvetet). Och anafor och epifor är samma sorts upprepning, bara i början respektive slutet av meningarna.
Hur används stilfigurer i tal och budskap?
Stilfigurer används för att skapa rytm, betona det viktigaste och väcka känslor hos publiken, det som retoriken kallar pathos. Det kanske mest kända exemplet på en anafor är Martin Luther Kings tal “I have a dream”, där han upprepade uttrycket flera gånger för att understryka sin ståndpunkt och ge talet kraft.
För den som skriver tal, pressbudskap eller kampanjtext fungerar några figurer särskilt bra:
- Upprepning (anafor, epifor) gör att lyssnaren minns kärnbudskapet. I ett muntligt tal, där publiken inte kan läsa om, är det ofta det viktigaste greppet.
- Antites skärper ett erbjudande eller en position genom kontrast. Den passar i en slogan där varje ord måste bära.
- Retoriska frågor bjuder in publiken att tänka med dig. Använd dem sparsamt, en eller två per tal räcker.
- Metaforer och liknelser gör abstrakta resonemang konkreta, vilket är guld när du förklarar en strategi eller en siffra.
- Allitteration ger en fras rytm och gör den lättare att citera, därför syns den ofta i rubriker och kampanjnamn.
I argumenterande texter kommer många stilfigurer till användning, och i en debattartikel kan en välvald antites eller retorisk fråga göra ingressen betydligt mer övertygande. I krönikor är metaforer och liknelser särskilt väl valda.
Hur väljer du rätt stilnivå?
Hur många stilfigurer du använder hänger ihop med stilnivån, alltså den språkliga nivån i texten: formell, vardaglig eller poetisk. Den klassiska retoriken talar om tre stilnivåer, och i den höga stilen (genus sublimis) smyckas språket med många figurer, till exempel hyperboler, retoriska frågor och anaforer. Den passar högtidliga situationer som tal vid bröllop, nationaldagsfirande eller politiska tal.
Utgå alltid från målgruppen: vem du talar med, i vilket sammanhang och med vilket syfte. En pressrelease eller ett svar till en journalist tål få stilfigurer, medan ett inledningstal på en konferens kan bära betydligt fler. Hög stil gör sig bäst i avslutningen, där du vill entusiasmera och röra publikens känslor.
Fördjupning: frågor som ofta följer
Vilka misstag är vanligast med stilfigurer?
Det vanligaste misstaget är att hopa figurer så att språket blir svulstigt. Ett annat är döda metaforer och klyschor som publiken redan hört för många gånger, de signalerar att talaren inte tänkt själv. Ett tredje är ironi i skrift till okända mottagare: utan tonfall och sammanhang läses den lätt bokstavligt.
Är stilfigurer och bildspråk samma sak?
Inte riktigt. Bildspråk är ett samlingsnamn för språkliga bilder, framför allt metaforer, liknelser och personifikation. Stilfigurer är ett bredare begrepp som också rymmer figurer utan bild, som anafor, epifor, retorisk fråga och allitteration, där effekten kommer ur upprepning, form eller ljud.
Hur hittar du stilfigurer i en text?
Läs texten högt och lyssna efter upprepningar i början och slutet av meningarna, ord som börjar på samma ljud och jämförelser med eller utan “som”. Fråga dig sedan vad varje figur gör för budskapet: betonar den, skapar den kontrast eller väcker den känslor? En stilfigur är bara värd namnet om den har en effekt på mottagaren.
Öva med flashcards
Ska du lära dig stilfigurerna inför ett prov eller en retorikkurs fungerar flashcards bra: termen på framsidan, förklaringen på baksidan. Börja med de här sex och lägg till fler när de sitter:
- Anafor: samma ord eller fras i början av flera meningar.
- Epifor: samma ord eller fras i slutet av flera meningar.
- Antites: motsatta begrepp ställs mot varandra.
- Litotes: underdrift genom att förneka motsatsen.
- Synekdoke: en del får stå för helheten.
- Eufemism: ett förskönande ord i stället för ett som kan väcka obehag.


