Näthat är ett samlingsbegrepp för hot, hat och kränkningar som sker på nätet, i allt från kommentarsfält och sociala medier till mejl och nätforum. Det är ingen juridisk term, utan ett paraplybegrepp för en rad olika beteenden av mycket varierande allvar. En del av det som kallas näthat är uttryckligen brottsligt, som olaga hot och förtal, men en stor del är faktiskt lagligt trots att det upplevs som kränkande av den som utsätts. Just den gränsdragningen, mellan det som är olagligt och det som “bara” är elakt, är ofta det svåraste att förstå för den som drabbas.
Vilka handlingar räknas som näthat?
Under paraplybegreppet näthat ryms flera olika typer av kränkningar: hot om våld, förolämpningar och sexuella trakasserier i kommentarsfält eller direktmeddelanden, spridning av lögner och förtal, hatiska kommentarer kopplade till kön, etnicitet eller sexuell läggning, samt spridning av privata bilder eller uppgifter utan samtycke. Gemensamt för alla former är att de sker via internet och att spridningen kan bli mycket snabb och svår att kontrollera, oavsett om innehållet i sig är brottsligt eller inte.
Vad är brottsligt, och vad är “bara” elakt?
Näthat är brottsligt när handlingen faller in under någon av flera brottsrubriceringar i brottsbalken. Olaga hot innebär att någon hotar en annan person med en brottslig gärning, till exempel att skada personen eller en närstående, i syfte att väcka allvarlig rädsla. Förtal handlar om att sprida uppgifter som är ägnade att utsätta någon för andras missaktning, medan förolämpning gäller kränkande tillmälen riktade direkt mot en person. Ofredande, inklusive sexuellt ofredande, omfattar bland annat upprepade meddelanden eller kontaktförsök som är störande eller kränkande. Utanför de här kategorierna hamnar en hel del innehåll som upplevs som elakt eller sårande men som inte uppfyller kraven för ett brott, till exempel enstaka nedlåtande kommentarer utan hotelement. Att en handling känns kränkande är alltså inte samma sak som att den är olaglig, vilket gör att många som anmäler näthat får beskedet att förundersökningen läggs ned i brist på bevis eller för att gärningen inte är straffbar.
Så många är utsatta för hot och trakasserier på nätet
Enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning uppgav 7,5 procent av befolkningen att de utsattes för hot under 2024, en nivå som legat relativt stabil sedan en nedåtgående trend inleddes 2020. Fler män än kvinnor rapporterar att de utsatts för hot i undersökningen, men mönstret vänder bland skolelever: flickor i årskurs nio uppger oftare att de utsatts för hot än pojkar, något som Brå kopplar till att flickor i högre grad drabbas just på nätet. De internetrelaterade hoten har samtidigt ökat över tid, även om de polisanmälda fallen av olaga hot minskat något i ett längre perspektiv, en skillnad som till stor del förklaras av att anmälningsbenägenheten är lägre för mildare former av kränkningar.
Näthat och mobbning bland unga: så drabbar nätmobbning barn
För barn och unga går näthat ofta under namnet nätmobbning: kränkningar eller mobbning som sker i sociala medier, chattar eller onlinespel. Organisationen Bris möter varje år tusentals barn som vittnar om elaka kommentarer, uteslutning i gruppchattar och spridning av bilder utan samtycke. Till skillnad från mobbning i skolan följer nätmobbning ofta med hem, eftersom den som utsätts har svårt att komma undan när telefonen alltid finns nära till hands. Flera aktörer, bland dem Bris och stiftelsen Friends, erbjuder särskilt material riktat till föräldrar som vill lära sig mer om hur de kan stötta ett barn som är utsatt.
Så polisanmäler du näthat
Den som utsätts för hot eller trakasserier på nätet bör göra en polisanmälan även om det finns osäkerhet kring huruvida det som hänt faktiskt är ett brott, det är polisens uppgift att bedöma det. Anmälan görs genom att ringa 114 14 eller besöka en polisstation, medan 112 används om situationen är akut eller om polis behövs på plats omedelbart. Innan anmälan är det bra att samla in och spara bevisning, till exempel skärmdumpar av meddelanden och kommentarer, länkar till inlägg och uppgifter om vem som antas ligga bakom kontot. Beviskraven är höga, särskilt när det gäller att fastställa vem som skrivit vad, så ju mer dokumentation som finns sparad desto större chans att en utredning kan drivas vidare. I vissa fall går det också att ansöka om kontaktförbud i samband med anmälan, beroende på brottets karaktär.
Vart vänder du dig för hjälp och stöd?
Utöver polisanmälan finns flera svenska aktörer som erbjuder information och stöd till den som drabbats. Näthatshjälpen samlar konkreta verktyg för att hantera näthat, både som privatperson och i en organisation. Brottsoffermyndigheten publicerar information om vad näthat är juridiskt och hur en anmälan går till, medan Bris riktar sig specifikt till barn och unga som är utsatta. Kvinnojourer och liknande organisationer erbjuder dessutom stöd till den som drabbas av hot kopplade till kön eller nära relationer. Gemensamt för de flesta aktörerna är rådet att inte hantera situationen ensam, utan att söka stöd tidigt, oavsett om det som hänt bedöms vara ett brott eller inte.
Så hanterar företag och talespersoner näthat
För anställda som syns offentligt, talespersoner, vd:ar och kommunikatörer, kan näthat bli en del av vardagen snarare än en enstaka händelse, särskilt i samband med en pågående mediekris eller ett hett debattämne. Här är arbetsgivarens ansvar minst lika viktigt som den enskildas: en tydlig rutin för hur hot och kränkningar riktade mot anställda ska rapporteras internt, vem som ansvarar för polisanmälan och hur organisationen kommuniceras kring händelsen utåt. Frågan hänger nära ihop med hur en organisation byggt sin kriskommunikationsplan i förväg, eftersom en talesperson som redan är utbildad i mediehantering har lättare att hantera ett plötsligt uppsving av hat i kommentarsfält utan att agera i affekt. Organisationer som arbetar aktivt med sitt rykte och förtroende bör också ha rutiner för att skilja på legitim kritik, som ska tas på allvar, och regelrätt näthat, som ska anmälas och dokumenteras. Precis som vid de första timmarna i en mediekris handlar mycket om att agera snabbt och metodiskt snarare än att låta situationen eskalera obemärkt.
Varför är det lättare att hata på nätet?
Forskning och kunskapsorganisationer pekar ut några återkommande förklaringar till varför tröskeln för att skriva kränkande kommentarer sänks på nätet. Anonymitet gör att avsändaren kan gömma sig bakom ett alias och säga saker de inte skulle stå för ansikte mot ansikte. Distansen till mottagaren gör det svårare att läsa av hur orden landar, eftersom mimik och kroppsspråk saknas helt i en skriven kommentar. Spridningsmöjligheterna gör det svårt att föreställa sig hur många som faktiskt läser det som skrivs, och grupptryck kan göra att fler hakar på ett påhopp än vad som annars vore fallet. Tillsammans skapar de här faktorerna en miljö där kränkande kommentarer sprids lättare än i fysiska möten.
Vanliga missförstånd om näthat
Ett vanligt missförstånd är att allt som känns kränkande automatiskt är brottsligt, trots att en stor del av det som brukar kallas näthat i praktiken är lagligt om än olämpligt. Ett annat är att näthat och nätmobbning är exakt samma sak, när det senare mer specifikt syftar på kränkningar mot barn och unga i skolmiljöer som förlängts till nätet. Ett tredje missförstånd är att en polisanmälan alltid leder till åtal, medan verkligheten är att höga beviskrav gör att många ärenden läggs ned även när den som anmält känner sig helt säker på vem som ligger bakom.
Liknande artiklar: lär dig mer om näthat i arbetslivet
Vill du lära dig mer om hur svenska organisationer arbetar med kommunikation under press finns flera liknande artiklar på mediarad.se om kriskommunikationsplaner, talespersonsträning och hur ett rykte byggs upp igen efter en stormig period. Näthat är sällan en isolerad fråga för kommunikationsavdelningen, utan hänger ofta ihop med hur hela organisationen är rustad för att möta hot och kränkningar riktade utåt.
Källor: Brottsförebyggande rådet (Brå), Polisen, Brottsoffermyndigheten, Näthatshjälpen och Bris.
