Desinformation är falsk eller vilseledande information som sprids med avsikt, för att lura mottagaren, skapa förvirring eller rubba förtroendet för en person, organisation eller hela samhället. Skillnaden mot vanlig felaktig information ligger just i avsikten: någon vet att uppgiften är fel och sprider den ändå för att uppnå ett mål.
Vad är desinformation?
Enligt Myndigheten för psykologiskt försvar och flera svenska kommuner definieras desinformation som falsk eller vilseledande information som sprids medvetet för att påverka människors åsikter, beslut eller handlingar. Syftet kan variera: att gynna en politisk agenda, skada en konkurrent eller motståndare, skapa kaos i en krissituation, eller underminera förtroendet för myndigheter, medier och andra institutioner.
Det som skiljer ut desinformation från vanliga faktafel är alltså inte innehållet i sig, utan avsikten bakom det. Samma falska påstående om till exempel ett företag kan vara resultatet av desinformation hos den som konstruerade lögnen, och ren okunskap hos den som sedan delar den vidare i tron att den stämmer.
Desinformation, misinformation och propaganda: vad skiljer begreppen?
De tre orden blandas ofta ihop, men gränserna är tydliga så fort man tittar på avsikten och omfattningen.
Misinformation är felaktig eller vilseledande information som sprids av misstag. Avsändaren tror själv att uppgiften stämmer och har ingen avsikt att lura någon. En kollega som delar en felaktig nyhet i god tro sprider misinformation, inte desinformation.
Desinformation kräver en medveten avsändare som vet att informationen är falsk eller vilseledande och ändå väljer att sprida den, oftast i syfte att manipulera mottagarens uppfattning eller agerande.
Propaganda är det bredaste begreppet av de tre: ett systematiskt försök att forma attityder och styra beteenden hos en stor grupp människor. Propaganda behöver inte bygga på falska sakuppgifter, den kan lika gärna bestå av korrekta fakta som väljs ut selektivt och upprepas tills de framstår som den enda rimliga tolkningen. Desinformation är i den meningen ett av flera verktyg som propaganda kan använda, medan propaganda som fenomen är större än så.
Så sprids desinformation och informationspåverkan i sociala medier
Sociala plattformar är den miljö där desinformation idag får störst spridning, av flera skäl som förstärker varandra. Algoritmerna är byggda för att maximera uppmärksamhet och engagemang, och innehåll som väcker starka känslor som oro, ilska eller indignation delas statistiskt sett oftare och snabbare än nyktert, nyanserat innehåll. Det gynnar desinformation, som ofta är konstruerad just för att trigga en känslomässig reaktion snarare än ett övervägt ställningstagande.
Ett vanligt mönster är innehåll utan tydlig avsändare, bilder eller videor som klippts ur sitt ursprungliga sammanhang eller manipulerats, och uppmaningar att dela vidare direkt, innan mottagaren hinner kontrollera källan. Sådana påverkanskampanjer kan drivas av allt från enskilda aktörer med ett ekonomiskt eller ideologiskt intresse till statsstödda operationer som medvetet siktar in sig på att splittra opinionen i ett annat land. Ett exempel som lyfts av svenska myndigheter är könsbaserad desinformation, som konstrueras för att avskräcka kvinnor från att engagera sig politiskt och delta i det offentliga samtalet.
Så känner du igen desinformation – och undviker att bli lurad
Ingen checklista är vattentät, men några signaler återkommer i det mesta som klassas som desinformation:
- Starka känslor. Budskapet är konstruerat för att väcka oro, ilska eller upprördhet snarare än att informera sakligt.
- Otydlig avsändare. Det går inte att enkelt se vem som ligger bakom påståendet, eller avsändaren utger sig för att vara någon annan.
- Manipulerat material. Bilder eller filmer är förfalskade, beskurna eller hämtade från en helt annan händelse än den som påstås.
- Uppmaning att sprida snabbt. Texten trycker på att du ska dela innan du hinner kontrollera fakta.
- Saknad koppling till trovärdiga källor. Påståendet går inte att verifiera mot etablerade nyhetskällor eller myndigheter.
Att vara källkritisk, det vill säga att alltid fråga sig vem som säger det här och varför, är fortfarande det mest effektiva motmedlet. Den som vill fördjupa sig i själva granskningsmetodiken har nytta av vår genomgång av vad källkritik faktiskt innebär.
Sveriges psykologiska försvar mot desinformation
Sverige har sedan 2022 en egen myndighet med uppdrag att stärka befolkningens motståndskraft mot desinformation och informationspåverkan: Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF). Myndigheten driver bland annat kampanjen “Bli inte lurad”, som ska öka allmänhetens medvetenhet om hur desinformation, vilseledning och propaganda används av främmande makt och andra aktörer för att skada Sverige.
Arbetet sker inte bara på nationell nivå. Flera svenska kommuner, bland dem Uppsala, Linköping, Klippan och Vårgårda, har byggt in desinformation som en del av sin krisberedskap och sitt civila försvar, eftersom en samhällskris ofta är det tillfälle då falsk information sprids som snabbast och gör mest skada. EU:s ministerråd driver på motsvarande sätt ett gemensamt arbete för demokratisk motståndskraft mot desinformation på europeisk nivå.
Desinformation som risk för företag och organisationer
Desinformation är inte längre bara en fråga för myndigheter och politiker. Falska rykten om en produkt, förvanskade citat från en talesperson eller ett manipulerat klipp som sprids i sociala medier kan skada ett varumärkes förtroende lika snabbt som en verklig kris, ibland snabbare, eftersom innehållet redan är konstruerat för att väcka starka känslor och delas vidare. Samma mekanismer som driver spridningen av statlig desinformation, algoritmer som gynnar upprördhet och avsändare som är svåra att spåra, gör att felaktiga påståenden om ett företag kan nå tusentals läsare innan organisationen ens hunnit upptäcka dem.
Det är därför desinformation hör hemma i den löpande krishanteringen och kriskommunikationen, inte bara som ett teoretiskt hot utan som ett konkret scenario att öva på. Kontinuerlig mediemonitorering gör att organisationen upptäcker falska påståenden medan de fortfarande går att bemöta, i stället för efter att skadan redan är skedd.
